Dansen – ett språk alla förstår

Under den här veckan har jag åkt ut till olika boenden för flyktingar där jag som danslärare kan bidra med något och ge dem glädje och aktivitet – dans! Det har varit en stor blandning av människor i olika åldrar från 2-ca 45. De flesta pratar varken svenska eller engelska men vi försöker förstå varandra ändå. Med kroppsspråk, leenden och humor jobbar vi oss fram till förståelse mellan oss som människor och våra kulturer. Dansens språk är ju till för alla!

Till vardags jobbar jag som danslärare på estetgymnasium och Kulturskola. På gymnasiet träffar jag många nyanlända/ensamkommande ungdomar från olika delar av världen, inom programmet, Introduktion språk, och har regelbundet undervisning i dans/musik/rytmik/teater tillsammans med musiklärare och teaterlärare. Det är oerhört roligt och givande att se hur de växer i självförtroende och utvecklas varje vecka. De går i skolan och får tillgång till oss lärare.

Men de som jag träffat på de olika boendena under denna vecka har däremot inte tillgång till skola och har därför inte så mycket att göra, ingen direkt aktivitet medan de väntar på besked om de ska flytta till annat ställe. Därför ville jag hitta på något med dem så att de kan få i alla fall en aktivitet.

Denna gång har jag träffat många barn som fått en rolig aktivitet och fått skratta och dansa riktigt mycket. En del har ingen aning om vad det är för människa som kommer och hoppar och “stojar” framför dem och jag tyckte att jag till en liten del t.o.m. uppfattade att de skämdes lite för mig. Men vad gör det, efter ett tag märker jag hur de förstår att jag själv inte alls skäms, att jag bara dansar, ler och vill att de ska göra detsamma. Så då släpper spänningen och glädjen tar vid – de dansar.

Alla säger “tack så myckett” efteråt och ler stort. Många av barnen vill krama mig och säger “tack, hej då” och någon översätter till mig, “de undrar när du kommer tillbaka”.

Tänk vad enkelt det är egentligen att bidra med glädje för dem som kommit hit från samhällen i krig och kaos. Jag ville bidra med det som jag kan och då var mitt val självklart dansen. Alla kan välja att göra något, det kan vara olika saker. Det krävs inte mycket, rensa garderoben och skänk kläder, ta en chans att få möta nya människor genom olika språkcaféer som anordnas, hjälp till att lära ut svenska via olika kyrkor, studieförbund etc., bli flyktingguide via Röda Korset och få en ny vän är några exempel. Och kom ihåg: “Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.”

Alla dessa leenden som jag mött under veckan går rakt in i mitt hjärta! Jag hoppas att de som fått dansa med mig känner att de fått känna glädje, känna musiken och bara fått släppa loss. Jag vet i alla fall att jag haft riktigt roligt!

Lina Andersson, danslärare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *